Så var det dags igen. Klagomål från välbärgade på skattereglernas svårighetsgrad och skatteeffekter, men låt oss reflektera över situationen.
Beror detta på svår skattelagstiftning?
Argumentet att problemen beror på en för svår och otydlig skattelagstiftning är inte särskilt trovärdigt. I dessa fall handlar det om personer som använder sig av upplägg med flera utlandsbolag. Förfarandet är inte betingat av organisatoriska skäl, utan beror uteslutande av skatteskäl. Det handlar inte om personer som INTE känner till skattelagstiftningen, utan det handlar tvärtom om personer som kan lagstiftningen utomordentligt och som skapar avancerade upplägg för att kringgå denna. Det handlar alltså inte om oförmåga att följa skattelagstiftningen utan om ovilja att betala skatten!
Är denna ovilja rimlig?
Först måste man skilja på inkomst av kapital och förvärvsinkomster. Kapitalinkomster är avkastning på grund av innehav av tillgångar, medan förvärvsinkomster är inkomster som skapas på grund av egen prestation (tjänst eller näringsverksamhet). Inkomst av kapital beskattas lägre än inkomst av tjänst och näringsverksamhet. I de aktuella fallen hävdar riskkapitalisterna själva att deras prestationer är viktiga för Sverige och visst kan man inte annat än beundra hur de lyckas skapa mervärde genom att effektivisera diverse verksamheter. Men om det är en prestation, varför ska då inte beskattning ske i tjänst? Alla andra ledare i svenska storbolag blir beskattade i inkomstslaget tjänst!